Skomakare
Jag har ett par skor jag skulle behöva klacka om. Jag har skjutit upp det i oändlighet, eftersom vi inte har någon skomakare i närheten där jag bor, och för att..ja, jag är väl lat då. Trots att jag inte klackat om dem använder jag dem förstås ändå, och det där ljudet av en öppen klack är lika pinsam varje gång jag trippar runt.
I vilket fall, jag ser faktiskt lite fram emot att gå och lämna in dem. Skomakare; de är ju alltid så trevliga. Är det ingen annan som tänkt på det? Att skomakare alltid är snälla, alltid tillmötesgående och alltid service minded. De lagar ens saker, snabbt som attan dessutom om man har bråttom att bli välskodd - och det är lite mysfaktor över dem. Det är som att de har ett gammat hederligt yrke, och då också bevarat den gamla hederliga hövligheten.
Vad kan vi då använda detta till? På något sätt måste vi ju kunna utnyttja alla dessa mysfarbröder. (Ja, ”farbröder”; jag är inte inskränkt – jag har bara aldrig sett en kvinnlig skomakare. Och att vissa inte är så gamla är i sammanhanget oviktigt.)
Man skulle kunna placera ut några skomakare här och var, där de behövs. Några stycken på häktet till exempel, helt plötsligt kommer hela atmosfären vara ändrad från mord-utan-förvarning till när-jag-kommer-ut-ska-jag-bli-trädkramare.
Eller varför inte på derbymatcher? Aldrig bråk igen - och alla spelare kommer dessutom ha nyservade dobbar på skorna.
Detta borde dessutom kunna göras på ett förebyggande sätt. Säg att vi går till förskolan till exempel, och där letar upp de där riktiga bråkstakarna som uppenbarligen kommer ägna sin ungdom åt att hamna i tråkigheter - och redan där börjar intala barnen att de vill bli skomakare när de blir stora.
"Nejmen Simon, inte slå Anders med klossarna, kom här så ska jag berätta en saga om en skomakare istället. Du förstår skomakare, de är riktigt fina människor de, man skulle kunna kalla dem superhjältar!" (Ja, ibland får man krydda historien lite, så det blir mer tilltalande för målgruppen såattsäga) I vilket fall, på detta viset kommer vi kunna bespara samhället en hel drös ligister, som istället ägnar sig åt en meningsfull framtid där de hjälper sina medmänniskor.
Tänk om Gaddafi skulle satsat på en karriär inom skomakeriet? Ni kan ju tänka er.
