Spårvagnen
Hej och välkomna till Ulrikas Värld! Forumet där vi ondgör oss över saker, och är helt nöjda med inställningen att; ja - världen kretsar nog kring oss ändå.
Dagens tema: Spårvagnen i Stockholm! Det kan givetvis väcka några funderingar, såsom; vad är det? Finns det en sån? Och vad spelar det för roll? Naturligtvis ska vi besvara alla sådana frågor i dagens timme.
Förra våren påbörjades arbetet med att bygga en spårvagnslinje i Stockholm, den utgår i princip från Sergels torg och går sedan ut till Djurgården. Det är ett mycket, mycket, dyrt projekt. De började riva upp marken och ställde till med kaos i centrala Stockholm. Sedan kom de på en liten bit in i Juni att..javisst ja, hon den däringa Prinsessan ska ju gifta sig, då skulle det ju vara bra om det här var färdigt, när det kommer så mycket fint folk till hufvudstaden. I och med att det är ett byggprojekt ligger vi naturligtvis efter tidsplanen...
På så sätt gjorde de ett redan dyrt projekt ännu dyrare genom att sätta in folk att jobba dygnet runt tills skräpet var färdigt. Och nog minsann hann de klippa det röda bandet innan Vickan gängade sig, det ska de väl få erkänt.
I efterhand har man dock insett att vägen de tryckt in spåren i inte är så bra heller, vilket gör att de inom en tio års period kommer vara tvungna att dra upp hela skiten och börja om från början. Heja.
Då spårvagnen togs i trafik tog de bort alla bussar till Djurgården. Det hela fungerar ytterst dåligt, spårvagnarna går inte lika ofta, det är inte alltid alla får plats, jag har hört från människor som jobbar på Skansen att man vissa gånger inte får komma med för att det är för fullt. Och alternativet att istället ta bussen finns alltså inte. Pittoreskt att ta spårvagnen, absolut, men uppenbarligen dysfunktionellt. Men då jag själv har kunnat cykla har jag inte orkat ondgöra mig över detta mer än nödvändigt. Tills igår!
Jag cyklade till Skansen för att börja jobba kl 09.00. Utanför Skansen måste jag således korsa dessa spår, för att komma över gatan och fram till entrén. När det regnar blir dessa spår inget annat än snorhala, och när jag tog mig över gatan flög cykeln åt ett håll medan jag dessvärre flög åt ett annat, rakt ned i asfalten. Inget gick helt sönder i mig, utan jag klarade mig med blåmärken, skrapsår och diffusa invärtes smärtor. Men det här är spårvagnens fel!
Vad var poängen med den här spårvagnen från början? Vad är det för mindervärdeskomplex Stockholm hade som gjorde att de kände att de måste tävla med Göteborg?? Vi är inte Sveriges framstjärt - och det är okej.
Vi är inte goa, vi är inte glada, vi säger inte schex - och vi har ingen spårvagn. Låt det vara så!
Dagens tema: Spårvagnen i Stockholm! Det kan givetvis väcka några funderingar, såsom; vad är det? Finns det en sån? Och vad spelar det för roll? Naturligtvis ska vi besvara alla sådana frågor i dagens timme.
Förra våren påbörjades arbetet med att bygga en spårvagnslinje i Stockholm, den utgår i princip från Sergels torg och går sedan ut till Djurgården. Det är ett mycket, mycket, dyrt projekt. De började riva upp marken och ställde till med kaos i centrala Stockholm. Sedan kom de på en liten bit in i Juni att..javisst ja, hon den däringa Prinsessan ska ju gifta sig, då skulle det ju vara bra om det här var färdigt, när det kommer så mycket fint folk till hufvudstaden. I och med att det är ett byggprojekt ligger vi naturligtvis efter tidsplanen...
På så sätt gjorde de ett redan dyrt projekt ännu dyrare genom att sätta in folk att jobba dygnet runt tills skräpet var färdigt. Och nog minsann hann de klippa det röda bandet innan Vickan gängade sig, det ska de väl få erkänt.
I efterhand har man dock insett att vägen de tryckt in spåren i inte är så bra heller, vilket gör att de inom en tio års period kommer vara tvungna att dra upp hela skiten och börja om från början. Heja.
Då spårvagnen togs i trafik tog de bort alla bussar till Djurgården. Det hela fungerar ytterst dåligt, spårvagnarna går inte lika ofta, det är inte alltid alla får plats, jag har hört från människor som jobbar på Skansen att man vissa gånger inte får komma med för att det är för fullt. Och alternativet att istället ta bussen finns alltså inte. Pittoreskt att ta spårvagnen, absolut, men uppenbarligen dysfunktionellt. Men då jag själv har kunnat cykla har jag inte orkat ondgöra mig över detta mer än nödvändigt. Tills igår!
Jag cyklade till Skansen för att börja jobba kl 09.00. Utanför Skansen måste jag således korsa dessa spår, för att komma över gatan och fram till entrén. När det regnar blir dessa spår inget annat än snorhala, och när jag tog mig över gatan flög cykeln åt ett håll medan jag dessvärre flög åt ett annat, rakt ned i asfalten. Inget gick helt sönder i mig, utan jag klarade mig med blåmärken, skrapsår och diffusa invärtes smärtor. Men det här är spårvagnens fel!
Vad var poängen med den här spårvagnen från början? Vad är det för mindervärdeskomplex Stockholm hade som gjorde att de kände att de måste tävla med Göteborg?? Vi är inte Sveriges framstjärt - och det är okej.
Vi är inte goa, vi är inte glada, vi säger inte schex - och vi har ingen spårvagn. Låt det vara så!
Kommentarer
Trackback
