ordpyttipanna

Godkväll,

i morse var jag mycket, mycket produktiv. Och med produktiv menar jag väl egentligen främst att jag tog mig ur sängen.
Men sen hände det grejer. Jag tog mig iväg till polisens passexpedition för att hämta mitt pass som låg och väntade. Jag klev in i väntsalen och såg alla väntande människor. Det fantastiska är att det finns två köer: en för ansökan om pass och en för hämtning. Det är lätt fascinerande hur den för ansökande alltid lyckas vara väldigt mycket längre - eftersom man (jag) tycker att det borde vara lika många som ansöker om pass som borde vilja hämta dem. "Fy fasen vad det regnar idag. Inget bra på bio..och på IKEA finns det aldrig parkering. Jag vet! Vi går och ansöker om pass, det var ju flera veckor sen sist!"
  Jag som valde att hämta mitt kunde lätt segla förbi alla väntande människor fram till den trevliga damen i luckan (hon var säkert inte ens 30, men sitter man i en lucka blir man automatiskt en dam) och be att få mitt pass. Hon gick och hämtade sagda handling, lämnade fram det till mig och då blev jag mörkrädd för första gången på ett bra tag. Hur är det möjligt att se ut på det där viset? Det mest effektiva sättet att behöva skämmas i fem år framöver: ta en passbild. Jo, jag tackar jag.

I farten som jag var knatade jag vidare (äsch, vem försöker jag lura - jag tog tunnelbanan) till Friskis & Svettis för att skaffa mig ett gymkort. Rak i ryggen stegade jag fram till tjejerna bakom disken (observera: disk = tjej) och sa med ett stort leende: "Hej! Jag vill börja träna!" Sedan kände jag efter, och lade nöjt och sanningsenligt till "Nej, det gjorde inte ont.."
Jag blev betrodd att skaffa ett gymkort, de tog ett nytt foto på mig (de erbjöd mig att använda det gamla fotot sen sist jag var medlem, för det hade de tydligen kvar. Jisses, vilket slöseri på resurser) - som blev bättre än passfotot för övrigt - och så krävde de mig på massa pengar. Sen gjorde jag det bästa av allt: jag gick därifrån. Att köpa kortet fick räcka för första dagen, jag är nöjd.
  Imorgon har jag dock bokat första passet, jag ska gå på dans. Be en stilla bön, tänd ett ljus etc. etc., detta kommer bli intressant. Jag införskaffade några nya tröjor att ha på gymmet, jag ska...piffa till dem lite. Bild kommer nog :) Men till att börja med blir det en bild på mitt fantastiska Friskis-kort. Nu jäklar!




Chip och hej!

Helt plötsligt fick jag lite prestationsångest. Jag borde ju komma på något vidunderligt bra att skriva, såhär i mitt första blogginlägg i min första blogg.
En liten filosofering om varför jag plötsligt skaffat en blogg, såhär när hysterin är över och det inte alls är lika häftigt att ha en blogg. Varför nu liksom? Ja, antagligen just därför. Det verkar ju vara inbyggt hos mig att inte kunna vara som andra - därför verkar det i allra högsta grad lämpligt att skaffa en blogg nu när alla andra kommit över den fasen.
Bland inställningarna kunde man välja kategorier om vad man ska skriva om. Bara det är fantastiskt - det förutsätter ju att det kommer finnas någon substans och innehåll i det jag spottar ur mig. Ha! Dessa blåögda optimister - de är så söta.

Jag struntar som bekant i mode. Och träning. Och på att dokumentera förändring i mitt liv. Även då undrar man vad fasen jag ska med detta forumet till? Jo - att utan att bli stoppad kunna spy ur mig precis vad jag själv känner för! Att få omvända världen till mina egna åsikter och sakta men säkert bygga upp mitt imperium av undersåtar. (Om någon så mycket som understår sig till att påpeka att för det krävs det läsare - får den personen stryk.)

Så, detta blir spännande. Att skriva underhåller mig själv, och om jag någonstans på vägen kan få roa någon annan också, då kommer jag känna mig nöjd.
Gott Nytt och god fortsättning!

Ulrika