ordpyttipanna

Helt plötsligt fick jag lite prestationsångest. Jag borde ju komma på något vidunderligt bra att skriva, såhär i mitt första blogginlägg i min första blogg.
En liten filosofering om varför jag plötsligt skaffat en blogg, såhär när hysterin är över och det inte alls är lika häftigt att ha en blogg. Varför nu liksom? Ja, antagligen just därför. Det verkar ju vara inbyggt hos mig att inte kunna vara som andra - därför verkar det i allra högsta grad lämpligt att skaffa en blogg nu när alla andra kommit över den fasen.
Bland inställningarna kunde man välja kategorier om vad man ska skriva om. Bara det är fantastiskt - det förutsätter ju att det kommer finnas någon substans och innehåll i det jag spottar ur mig. Ha! Dessa blåögda optimister - de är så söta.

Jag struntar som bekant i mode. Och träning. Och på att dokumentera förändring i mitt liv. Även då undrar man vad fasen jag ska med detta forumet till? Jo - att utan att bli stoppad kunna spy ur mig precis vad jag själv känner för! Att få omvända världen till mina egna åsikter och sakta men säkert bygga upp mitt imperium av undersåtar. (Om någon så mycket som understår sig till att påpeka att för det krävs det läsare - får den personen stryk.)

Så, detta blir spännande. Att skriva underhåller mig själv, och om jag någonstans på vägen kan få roa någon annan också, då kommer jag känna mig nöjd.
Gott Nytt och god fortsättning!

Ulrika