Iiingeen förståååår...hur dååååligt jag mååår.......
Nu är jag hemma från sjukhuset, och är - utan att vara sjukskriven - ja, en skvätt sjukskriven kan man säga. Läkaren frågade mig innan jag åkte hem igår om jag ville ha sjukskrivningspapper, men eftersom jag fortfarande är inställd på att inte komma efter i skolan så tackade jag vänligt men bestämt nej.
Jag brukar lite förnumstigt tycka att det är lite matnyttigt för folk att vara lite sjuka ibland. Jag tror nämligen att man får perspektiv på det viset; att få känna efter hur det helt plötsligt är att behöva röra sig i slow motion, att ett besök från en vän faktiskt kan innebära att man måste lägga sig och vila och så vidare. Ja, det är säkert jättenyttigt för "folk", men; mig!? Hallå - jag har tråkigt..!!
Min dag består av att äta soppa och knäckemackor, samt att sova. Jag är rätt säker på att allt är som det ska, och att det enda jag ska göra är att vila så blir jag nog bra igen, men det är så störande så det kryper i benen på mig. Det har bara gått några dagar, och redan är jag trött på det. Man skulle kunna tänka sig att jag skulle göra något vettigt av tiden, såsom att plugga (så jag gör verklighet av det där att inte komma efter i skolan), men i ärlighetens namn förstår jag inte ens vad det är vi gör för något just nu i skolan. Vilket innebär att det är svårt att studera på egen hand. Jag är dock inte så orolig, jag har ju världens bästa klasskamrater, de hjälper mig nog om jag ber dem.
Men vad ska man göra då? Jag har målat naglarna, läst ut min bok, gett upp om alla korsord och sudoku (eller heter det soduko?) i världen, faktiskt övervägt att handla på TV-SHOP (!!??) och till och med kokat min egen soppa. Och ätit soppan. Och återhämtat mig...
Jag gjorde en exkursion idag i form av att knata fram och tillbaka till Ica. Fort gick det inte kan jag säga. Jag var lite rädd att den där gamla gubben med krycka som brukar gå med hunden förbi vårt hus skulle uppenbara sig och lyckas varva mig, men jag klarade mig. Den här gången.
Jag håller för övrigt på att samla mig inför att spy galla över sjukvården, men det får bli nästa inlägg. På återseende!
Jag brukar lite förnumstigt tycka att det är lite matnyttigt för folk att vara lite sjuka ibland. Jag tror nämligen att man får perspektiv på det viset; att få känna efter hur det helt plötsligt är att behöva röra sig i slow motion, att ett besök från en vän faktiskt kan innebära att man måste lägga sig och vila och så vidare. Ja, det är säkert jättenyttigt för "folk", men; mig!? Hallå - jag har tråkigt..!!
Min dag består av att äta soppa och knäckemackor, samt att sova. Jag är rätt säker på att allt är som det ska, och att det enda jag ska göra är att vila så blir jag nog bra igen, men det är så störande så det kryper i benen på mig. Det har bara gått några dagar, och redan är jag trött på det. Man skulle kunna tänka sig att jag skulle göra något vettigt av tiden, såsom att plugga (så jag gör verklighet av det där att inte komma efter i skolan), men i ärlighetens namn förstår jag inte ens vad det är vi gör för något just nu i skolan. Vilket innebär att det är svårt att studera på egen hand. Jag är dock inte så orolig, jag har ju världens bästa klasskamrater, de hjälper mig nog om jag ber dem.
Men vad ska man göra då? Jag har målat naglarna, läst ut min bok, gett upp om alla korsord och sudoku (eller heter det soduko?) i världen, faktiskt övervägt att handla på TV-SHOP (!!??) och till och med kokat min egen soppa. Och ätit soppan. Och återhämtat mig...
Jag gjorde en exkursion idag i form av att knata fram och tillbaka till Ica. Fort gick det inte kan jag säga. Jag var lite rädd att den där gamla gubben med krycka som brukar gå med hunden förbi vårt hus skulle uppenbara sig och lyckas varva mig, men jag klarade mig. Den här gången.
Jag håller för övrigt på att samla mig inför att spy galla över sjukvården, men det får bli nästa inlägg. På återseende!
Kommentarer
Postat av: Kitty
Hejar på dig för ett snabbt återhämtande...
Postat av: Elin
Jag förstår inte riktigt heller, annars hade jag självklart hjälpt till!
Postat av: aliciasivert
Men baby! Ser så himla mycket fram emot att få träffa dig imorrn, och hoppas du orkar och har glädje av det.
Annars tycker jag du ska börja handarbeta. Det gör jag när jag är sjuk eller stressad eller livsglad eller deppig eller hungrig eller i behov av en man. Just nu kan jag inte sticka på grund av handlederna men jag har börjat Brodera. Jojo. Garnhärvor och kaffesump är den bästa medicinen!
Trackback
