ordpyttipanna

Jag skulle kunna fortsätta som om inget hade hänt, men okej; det blev visst ett litet sommaruppehåll där, någon som märkte det? Nåväl - uppehållet är slut och fröken Spydig är tillbaka! Nu kör vi igång igen!
För att sammanfatta sommaren då: 2/3 av sommaren jobbade jag mest, och där skaffade jag en hel del fina vänner. Jag har hunnit med att göra två bröllopstårtor - båda mycket uppskattade som jag förstått det (den ena var så god att jag kunnat köra ned huvet i den själv - och kunnat dö lycklig) -, spendera en vecka på Malta med min gamla vapendragare Linda, bränna sönder axlar och bröstkorg under sagda vecka, en övernattning på Södersjukhuset, vara lite ledig, och dessutom cykla. Skitmycket.
Jag kollade igenom det senaste inlägget jag gjorde innan jag gav upp min skrivarkarriär, och där redogjorde jag för uppdraget Johan gav mig under sommaren, som jag dessutom accepterade. 100 mil, på tre månader. Lite tveksam var jag inför min egen förmåga, men ha! Hav förtröstan - efter två månader hade jag cyklat 90 mil. Då passade jag på att åka till Malta och röra på mig i endast sparsamma mängder. Jag fixade alltså mitt uppdrag med två veckor till godo, och presenten blev att jag och Johan ska gå på middag på Wallmans. Mycket trevligt, eftersom detta från början till slut bara har gynnat mig och ingen annan. Det är ju jag som fått motion, tighta lår och i slutändan nu en middag på Wallmans. (I spöregn och motvind har jag väl dock inte känt mig alltför gynnad här i världen...)

Nu har skolan börjat, och vardagen är på väg tillbaka in i sina gängor. Jag började terminen med att vara fadder på insparken för ettorna. Jag och Palle fick en egen klass vi skulle ta hand om, och ack vilket bra jobb vi gjorde. Vårt jobb som faddrar är att ta hand om de små liven (ytterst många var äldre än vi, men nåja), fungera som en informationscentral samt leda dem i aktiviteter, ha kul helt enkelt.
Såhär i efterhand måste jag väl erkänna att undertecknad eventuellt fokuserade mest på....ja, underhållning skulle man kunna säga. Till nästa termin skulle jag väl kanske kunna vara lite mer organiserad och inriktad på information, så jag slipper kommentaren "Nu har du sagt 'hoppsan, det glömde jag' väldigt många gånger idag...?" ("Vet hut" svarade jag på det) av de nya eleverna. Däremot vågar jag lova att vår klass var mycket road och hade två roliga dagar med oss!
En av lekarna vi lekte gick ut på att varje person fick säga tre påståenden om sig själv, varav ett skulle vara lögn och två övriga sant, och så skulle de andra gissa vilket som var falskt. Efteråt insåg jag att jag borde använt påståendet "Jag har ADHD" som lögn, och sett om någon alls skulle tvivlat på det. Risken är att alla skulle trott det var ett sant påstående.

Från det ena till det andra har jag ju haft en del problem med magen i 1,5 år ungefär. Efter många turer, mycket om och men lyckades jag få till en läkartid, som ledde till prioriterad röntgen, som ledde till att läkaren inom en vecka bokade in en operationstid. När man får tider så snabbt blir man lite nervös, men jag är glad att det händer något.
Jag måste få stoltsera med lite självinsikt här. De ringde nämligen upp mig från någon avdelning från sjukhuset och frågade om jag har några sår på kroppen, för om jag har det måste de behandlas innan - och när jag ska dit på måndag för information är det försent att behandla dem. Alltså: öppna sår = ingen operation. Nu är det så att jag inte har några sår, men som alla förstått är jag en vandrande katastrof som konstant borde vara inlindad i bubbelplast, och något av det farligaste jag gör varenda dag är faktiskt att transportera mig till skolan; eftersom det är livsfarligt att cykla i stan. Blandat med min klantighet och tillika hopplöshet så är det ju självklart att om det är något jag kommer lyckas med de närmaste dagarna, är det att ramla av cykeln. Därför har jag tagit det insiktsfulla beslutet att inte cykla innan tisdag. Det är självinsikt om något.

Sådär, nu har jag producerat ett lagom långt och förvirrat inlägg; allt är med andra ord som det ska. På återseende!