Blodgivning - veckans goda gärning
Idag var jag återigen och lämnade blod. Jag har försökt värva samtliga i min klass till att lämna blod, och det har gått sådär. Med Ida försökte jag med rättframhet "Visst vill du följa med och lämna blod idag lilla Ida?" Nej. Jag gick då över till en mer tvivelaktig metod när jag skrev en lapp till Emma under föreläsningen med texten "Följ med till Skanstull. Fråga inte varför." Det gick inte heller helt bra.
Men däremot fick jag med Hanna! Hon har väl varit på väg dit av egen maskin, men behövde den där extra lilla knuffen för att få tummen ur. Som en sann stockholmare tog jag fram min vassaste armbåge och petade den rakt i hennes rygg - ända till blodcentralen. Inte för att det är jag som jobbar där, det är inte jag som är sjuk, det är inte jag som etc. - men jag blir alltid så stolt över de som lämnar blod. Jag själv har ju varit närmast paniskt nålrädd, har egentligen inte alls bra förutsättningar för att lämna blod, men ändå gör jag det. Och ändå har jag skrivit in mig i Tobiasregistret. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Nåväl, nog med sentimentaliteten. När man lämnat blod får man en present. (Idag fick jag dessutom en tia-lott för värvning av ny blodgivare och en bronsnål för att det var femte gången jag lämnade blod. Jag tänkte bjuda på glass för vinsten på tia-lotten, men den guldpeng jag vann får man knappt en piggelin för nuförtiden..) I alla fall, presenten; jag brukar ta vinglas, sist tog jag en nalle som fick heta Börje. Den här gången såg jag att de hade t-shirts med text. Det kunde ju vara både användbart och käckt tänkte jag och frågade om man fick en sån. Det kunde man visst få och tjejen gick iväg för att hämta en till mig. Hon återvände dock och sa att det tyvärr visst bara fanns i storlek S eller XL. Jag upplyste henne vänligt om att jag för tillfället inte alls är i behov av någon grytlapp utan kunde nöja mig med den stora storleken om det var på det viset.
Fin va? Jag tyckte det kändes lite fint och socionomaktigt. När jag däremot tog på mig tröjan såg jag att nedersta raden går inåt under brösten, så om jag inte står militäriskt rak i ryggen försvinner "behövs". Genast blev poängen lite oklar. Jag är där jag...där jag vadå för nåt? Där jag känner för? Där jag kan springa naken i solen?
Lite sådär jag trivs bäst i öppna landskap ungefär.
Men däremot fick jag med Hanna! Hon har väl varit på väg dit av egen maskin, men behövde den där extra lilla knuffen för att få tummen ur. Som en sann stockholmare tog jag fram min vassaste armbåge och petade den rakt i hennes rygg - ända till blodcentralen. Inte för att det är jag som jobbar där, det är inte jag som är sjuk, det är inte jag som etc. - men jag blir alltid så stolt över de som lämnar blod. Jag själv har ju varit närmast paniskt nålrädd, har egentligen inte alls bra förutsättningar för att lämna blod, men ändå gör jag det. Och ändå har jag skrivit in mig i Tobiasregistret. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Nåväl, nog med sentimentaliteten. När man lämnat blod får man en present. (Idag fick jag dessutom en tia-lott för värvning av ny blodgivare och en bronsnål för att det var femte gången jag lämnade blod. Jag tänkte bjuda på glass för vinsten på tia-lotten, men den guldpeng jag vann får man knappt en piggelin för nuförtiden..) I alla fall, presenten; jag brukar ta vinglas, sist tog jag en nalle som fick heta Börje. Den här gången såg jag att de hade t-shirts med text. Det kunde ju vara både användbart och käckt tänkte jag och frågade om man fick en sån. Det kunde man visst få och tjejen gick iväg för att hämta en till mig. Hon återvände dock och sa att det tyvärr visst bara fanns i storlek S eller XL. Jag upplyste henne vänligt om att jag för tillfället inte alls är i behov av någon grytlapp utan kunde nöja mig med den stora storleken om det var på det viset.
Fin va? Jag tyckte det kändes lite fint och socionomaktigt. När jag däremot tog på mig tröjan såg jag att nedersta raden går inåt under brösten, så om jag inte står militäriskt rak i ryggen försvinner "behövs". Genast blev poängen lite oklar. Jag är där jag...där jag vadå för nåt? Där jag känner för? Där jag kan springa naken i solen?
Lite sådär jag trivs bäst i öppna landskap ungefär.
Kommentarer
Trackback
