Alvedoncyklar och annat sattyg
Sådärja, nu har jag fungerande internet hemma igen, så nu ska jag börja skriva här lite oftare igen!
Jag har inte alltför lång tid på mig innan jag ska gå, så jag tänkte att jag snabbt avhandlar det som just nu är en rätt stor del av tillvaron: cykling.
Jag har en blå pärla - tantcykel med tre växlar och cykelkorg - som jag trampar runt på genom Stockholm. Eftersom min tanke var att cykla till Skansen i sommar, så gjorde jag en snabb tripp till 90-talet och gick och köpte mig en cykeldator. Intressant investering insåg jag, eftersom jag inte har helt fungerande växlar eller bromsar på cykeln. (Och inte heller vet hur man sätter fast cykeldatorn utan den fortfarande ligger i sin påse.)
Min cykel heter Viola Linnéa. Ja, den har ett namn - och ja, jag är häftig. Jag har en hjälm också. Fast..nej, den är faktiskt inte alls häftig.
Det är en pärs att cykla genom stan - det är nämligen inte bara jag som tänker att jag ska cykla. Det är ungefär 75 tusen andra hurtbullar ute på gatorna i rusningstrafik, blandat med bilar och en eller två fotgängare. Att cykla till Skansen på helgen (ja, jag har faktiskt skött mig hittills) är inte heller kul. För Djurgården är full med turister, och tydligen är innehavet av en karta och kamera en legitim anledning att vara mitt i vägen. För guds skull; gå gärna mitt i vägen, men flytta dig när jag kommer cyklande. För både din och min skull...!
Och nu kommer vi här till mitt riktiga hatobjekt: Alvedoncyklarna. För den som inte kommer från Stockholm kan jag förklara att de är s.k. hyrcyklar, som man lånar och cyklar runt på. Det finns stationer runtom i hela stan där man kan hämta och lämna dem. Varför de kallas för alvedoncyklar är för att alvedon sponsrade dem, så de var helt blåa med en alvedonförpackning på. Nu har förvisso SvD tagit över sponsringen och därmed bytt reklam på dem, men för enkelhetens skull får de heta alvedoncyklar ändå.
Vad är det då som är så hemskt med dem? Jo - de som sitter på . . . ! Alvedoncyklister är som cyklarnas motsvarighet till söndagsbilister. De har ingen hjälm, de vet inte vart de ska - och det går sjukt sakta. Och eftersom de inte vet vart de ska, utan måste se sig om hela tiden cyklar de inte rakt och därför går det inte att cykla om. Dagen i-landsproblem? Icke! De bör såväl skjutas och förskjutas. Och förbjudas.
Nä, nu måste jag gå. Men var så säker på att tant Agda återkommer i frågan.
Jag har inte alltför lång tid på mig innan jag ska gå, så jag tänkte att jag snabbt avhandlar det som just nu är en rätt stor del av tillvaron: cykling.
Jag har en blå pärla - tantcykel med tre växlar och cykelkorg - som jag trampar runt på genom Stockholm. Eftersom min tanke var att cykla till Skansen i sommar, så gjorde jag en snabb tripp till 90-talet och gick och köpte mig en cykeldator. Intressant investering insåg jag, eftersom jag inte har helt fungerande växlar eller bromsar på cykeln. (Och inte heller vet hur man sätter fast cykeldatorn utan den fortfarande ligger i sin påse.)
Min cykel heter Viola Linnéa. Ja, den har ett namn - och ja, jag är häftig. Jag har en hjälm också. Fast..nej, den är faktiskt inte alls häftig.
Det är en pärs att cykla genom stan - det är nämligen inte bara jag som tänker att jag ska cykla. Det är ungefär 75 tusen andra hurtbullar ute på gatorna i rusningstrafik, blandat med bilar och en eller två fotgängare. Att cykla till Skansen på helgen (ja, jag har faktiskt skött mig hittills) är inte heller kul. För Djurgården är full med turister, och tydligen är innehavet av en karta och kamera en legitim anledning att vara mitt i vägen. För guds skull; gå gärna mitt i vägen, men flytta dig när jag kommer cyklande. För både din och min skull...!
Och nu kommer vi här till mitt riktiga hatobjekt: Alvedoncyklarna. För den som inte kommer från Stockholm kan jag förklara att de är s.k. hyrcyklar, som man lånar och cyklar runt på. Det finns stationer runtom i hela stan där man kan hämta och lämna dem. Varför de kallas för alvedoncyklar är för att alvedon sponsrade dem, så de var helt blåa med en alvedonförpackning på. Nu har förvisso SvD tagit över sponsringen och därmed bytt reklam på dem, men för enkelhetens skull får de heta alvedoncyklar ändå.
Vad är det då som är så hemskt med dem? Jo - de som sitter på . . . ! Alvedoncyklister är som cyklarnas motsvarighet till söndagsbilister. De har ingen hjälm, de vet inte vart de ska - och det går sjukt sakta. Och eftersom de inte vet vart de ska, utan måste se sig om hela tiden cyklar de inte rakt och därför går det inte att cykla om. Dagen i-landsproblem? Icke! De bör såväl skjutas och förskjutas. Och förbjudas.
Nä, nu måste jag gå. Men var så säker på att tant Agda återkommer i frågan.
Kommentarer
Postat av: Persson d. b.
Värst vad meritokratiska vi var helt plötsligt... ^^
Trackback
