ordpyttipanna

Idag hörde jag något vackert, ljuvliga ord som är som poesi för själen.
Jag knatade runt på stan för att plocka upp löshår som Christian beställt för att använda i mitt hår. Jag hade redan en hel del isatt och gick runt med mina solglajjor på och kände mig ganska glassig. Lite lagom snygg alltså.
Gick förbi en affär med massa jackor, och tänkte passa på att gå in och prova en. Anledningen till det var förvisso att jag trodde de hade skinnjackor där. Det visade sig att så icke var fallet, utan de flesta jackor, samt övriga kläder, gick i något sorts militärstuk. Personligen tycker jag att folk - icke äkta militärer - som går runt i kamoflaugekläder borde vara föremål för tvångsslakt, men jag hittade några jackor som var helt svarta.
En kille som jobbar där kom fram och frågade, på ett sätt som visade hur service minded han var, om jag behövde någon hjälp. Jag stod och höll i en jacka jag precis skulle prova, när han säger,:

"De där jackorna är ganska stora i storleken, så du kan ju börja med en xs."

Herregud så service minded!
Lätt mållös höll jag på att hiva ur mig det första jag kom att tänka på "Det var banne mig det finaste jag hört sen jag konfirmerades" men eftersom inte alla sett Karl-Bertil Jonsson var det inte säkert han skulle förstå referensen. Dessutom har jag ju faktiskt inte konfirmerat mig, om vi nu ska vara helt petiga. Nästa tanke var att det är synd att det inte är socialt accepterat att fria till en främmande karl på stående fot.
Jag ville ju behålla honom....!!