Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren?
Jag kan göra gåtan väldigt kort: det är jag. Som jag erkände förra veckan har jag tappat mitt SL-kort, men var lite nöjd över ändå att jag hade förlustgaranti på det och skulle få ett nytt av SL. Dock skulle det ta 2-7 arbetsdagar och under tiden tyckte jag själv att jag som straff kunde gå om jag skulle någonstans. Jag ska erkänna att jag inte gått överallt, men måste tillstå att det helt klart är rätt många meter jag avverkat.
Idag skulle jag till Jimmy i Bergshamra efter skolan. Men det kan väl inte vara så långt från Socialhögskolan, tänkte jag. Och började knata. Det visade sig att..jo, det är en bit. Jag gick, och jag gick. Som tur är har man karta i en sån härn fin ajfån, så jag behövde i alla fall inte gå vilse. För då får man gå ännu mer...
På vägen knatar man förbi Naturhistoriska Riksmuseet och jag måste dela med mig av en bild jag tog utanför:
En mycket käck papperskorg. Alla de glada färgerna består av entréklistermärken från museet. Det måste väl varit så de var tänkta att användas?
När jag började inse att det var en bit kvar tittade jag upp och såg en lång uppförsbacke. Jag kände mig inte alls manad att ta mig uppför den, och precis samtidigt cyklade det förbi en kvinna på rejäl damcykel med pakethållare. Jag var mycket nära att ropa ”Hallå!! Bjucka skjuts?? Schyssta!” men hade en känsla av att hon inte var mer manad att transportera mig uppför backen än jag själv var. (Men om jag påstod att jag faktiskt bett om skjuts tror jag inte någon av er skulle tvivlat på det, eller hur?)
Saken är den att nu har det faktiskt gått 7 arbetsdagar, och jag tvivlar starkt på att det väntar ett SL-kort på mig i posten när jag kommer hem. Varför? Jo, för att det skulle betyda att SL gjort något mer eller mindre rätt. Det har knappast hänt hittills och kommer säkert inte göra det nu heller.
Jag har en teori. Jag tror att vi har ett ”Patrik 1,5”-scenario. För den som inte sett filmen Patrik 1,5 handlar den om ett par som ska adoptera. I brevet de får står det att de ska få adoptera Patrik 1,5 år, men när en tonårig ligist dyker upp hemma hos dem visar det sig att det visst skulle stå 15 år, - inte 1,5.
Antagligen har samma sak hänt här: det ska inte alls stå 2-7 arbetsdagar. Det ska stå 27.
Det känns som det kan dröja ett tag till.