ordpyttipanna

Jag har fått lite pisk för att jag inte följt upp vad som hänt angående sommarjobb, Skansen etc. Jag hade ju gjort den imponerande ansträngningen att söka två jobb, varav Skansen var det ena och sommarvikarie som personlig assistent det andra.
Till min förvåning ringde Skansen tillbaka, och frågade om jag ville komma på intervju. Jag insåg efter några sekunder att mitt exalterade nickande inte syns genom telefonen och svarade snabbt "Ja, ja, jaaa. Tack."

Efter intervjun som jag naturligtvis lyckades dra över tiden och prata om inte bara jobb - utan dessutom fritid, Allsång och massa annat, var det lite svårt att veta hur det gick. Själv tyckte jag väl att det var en alldeles lagom gemytlig stund vi delade tillsammans, men man vet ju aldrig så noga om Fröken Caroline som intervjuade mig ansåg samma sak. När hon pratade om den kommande sommaren och talade, halvt övertygande, om att alla bitar har fallit på plats, ngenting kommer gå fel i sommar och allt kommer gå galant, svarade jag - sådär som jag gör utan att tänka efter - "Javisst, och jag hade tänkt att Måns Zelmerlöv ska bli kär i mig." Hon såg lite förvånad ut, men insåg sedan att det var ungefär lika troligt och nickade medhållande. (Fotnot: Måns Zelmerlöv håller i allsång i sommar.)

Efter en vecka fick jag ett mejl med orden "Grattis till nytt jobb" och kunde konstatera att Fröken Caroline tydligen gillade mig och min tokiga framtoning. Så jag ska jobba på Skansen i sommar!
Exakt vad jag ska göra där är lite oklart. Hon pratade om en tjänst som ansvarig för personalrestaurangen - tydligen finns en sån. När jag sökte jobbet såg jag framför mig hur jag står i parken och kränger våfflor och glass, jag hade inte en tanke på en sån position. Jag vet inte än vad jag får för tjänst, men är glad i vilket fall - för jobb har jag.
Måns here I come!