ordpyttipanna

Imorse innan jag skulle gå hemifrån plockade jag fram en "mössa", som en högstadielärare skulle sagt. Alternativt skulle de säga "keps", men det är faktiskt mer en skärmmössa.
I vilket fall. (Det där var förstås inte alls relevant. Ovanligt va?) Jag satte den på huvudet, men blev osäker på hur fager jag var, och blev tvungen att ta en sväng till hallspegeln och utvärdera hur jag framstod. Jag såg faktiskt inte alls riktigt klok ut och tog av den. "Men jag kan ju inte gå ut utan mössa, då kanske jag fryser." Sen tittade jag en halvmeter nedåt och såg min tunika som slutar i jämnhöjd med jackan. Knähöga (jag är kort, egentligen är det oklart om de ska gå så högt upp) vinterstövlar och leggings. Det här är ungefär det jag vanligtvis har på mig. När jag klagat på hur kallt det är de senaste månaderna har jag ibland fått några tveksamma blickar på min klädsel och jag har då snabbt skjutit in själv innan någon annan hinner att "Jag vet, jag skulle ju kunna sätta på mig byxor. Men det spelar ingen roll."

Jag har alltså knatat runt en hel vinter i något som bäst kan beskrivas som tights, men nu när det är plusgrader är jag rädd att jag ska frysa - om jag tar av en mössa som inte ens täcker öronen? Starkt jobbat.

För övrigt vill jag tillägga att jag blir glad varje gång jag får en kommentar. Om det är här, via facebooklänken eller på riktigt, spelar ingen roll. Varje gång någon "gillar", skriver eller säger till mig att de tyckt om - och oftast skrattat åt av någon konstig anledning.. - det jag skrivit; då blir jag lika glad. Bara så ni vet :) Min mjuka sida, som inte kläcker sarkastiska kommentarer eller tycker om att bråka med folk (jomen, den finns där. Jag lovar.) blir lika ödmjukt tacksam varje gång över att någon tagit sig tid med mig och mina texter. Min avsaknad av vettigt innehåll verkar inte störa någon alls - utan få folk att återvända. Vilket är perfekt - för det lär fortsätta på det viset. Ordpyttipanna - jag förstod nog inte när jag valde namnet hur bra det skulle passa mig!