Man får vara som man är när man inte blev som man skulle...
Den här veckan har jag lyckats med:
- Snubblat på mig själv. Flera gånger.
Till skillnad från i lördags har jag dock lyckats hejda mig innan jag kramat marken. Det är ju så pinsamt när man ramlar i trappan, någon vänlig själ frågar om det gick bra och man svarar med ett käckt leende "jaadå!" medan man riktigt skuttar upp på fötterna igen. Ett steg framåt - sen inser man att: jag ljög. Smärtan är bedövande. Jag. Svimmar. Ena benet går i en vackert blå nyans - jag kallar det "avatar-inspirerat".
- Tappat mitt sl-kort.
Inte heller sådär som vanliga människor gör, så det bara är borta. Nej, utan jag har kvar korthållaren, med ett stort hål i. Och kortet har trillat ut liksom. Hur häftig korthållare med Fem myror är fler än fyra elefanter man än har tycker inte busschauffören det duger som färdbevis. Snålt.
Däremot har jag gjort något ovanligt smart för att vara jag. Jag hade varit inne och registrerat kortet på Mitt Sl, och då kan man gå in och förlustanmäla kortet så skickar de ett nytt. (Rekommenderar det för alla virrpannor - det är nämligen gratis.) Det visade sig dock att det tar 2-7 arbetsdagar innan det nya kommer på posten. Som en något lillgammal unge bestämde jag mig för att nåt straff ska jag ha för min virrighet: varsågod att gå om jag ska någonstans. ("Men Pippi, vem säger åt dig när du ska gå och lägga dig då?" "Det gör jag själv. Lyssnar jag inte, då säger jag till en gång till. Och lyssnar jag inte då - då säger jag till mig själv på skarpen: Pippi - nu går du och lägger dig!")
- Städat. Grundligt; alltså dammsugit, skurat och dammat.
Enbart för att se hårbollen deluxe a.k.a Fluffy ta ett varv runt lägenheten, skaka lite på sig (jag tror jag såg hur hon flinade först) och sen lyckats placera ut precis lika mycket hårtussar och kattsand precis överallt som innan. Sen nös hon - som kronan på verket.
- Gått väldigt mycket....
- Täckt mig själv med florsocker. Paketet liksom..ramlade ut ur skåpet...
Man gör vad man kan för att bli söt som socker.
- Kommit ihåg, och ringt till, pappa på hans födelsedag.
Nej, där finns egentligen ingen följdhistoria. Ville mest få med något jag faktiskt gjort rätt.
Och tänk - det är bara onsdag. Hur mycket mer ska jag inte hinna lyckas med innan veckan är slut?
- Snubblat på mig själv. Flera gånger.
Till skillnad från i lördags har jag dock lyckats hejda mig innan jag kramat marken. Det är ju så pinsamt när man ramlar i trappan, någon vänlig själ frågar om det gick bra och man svarar med ett käckt leende "jaadå!" medan man riktigt skuttar upp på fötterna igen. Ett steg framåt - sen inser man att: jag ljög. Smärtan är bedövande. Jag. Svimmar. Ena benet går i en vackert blå nyans - jag kallar det "avatar-inspirerat".
- Tappat mitt sl-kort.
Inte heller sådär som vanliga människor gör, så det bara är borta. Nej, utan jag har kvar korthållaren, med ett stort hål i. Och kortet har trillat ut liksom. Hur häftig korthållare med Fem myror är fler än fyra elefanter man än har tycker inte busschauffören det duger som färdbevis. Snålt.
Däremot har jag gjort något ovanligt smart för att vara jag. Jag hade varit inne och registrerat kortet på Mitt Sl, och då kan man gå in och förlustanmäla kortet så skickar de ett nytt. (Rekommenderar det för alla virrpannor - det är nämligen gratis.) Det visade sig dock att det tar 2-7 arbetsdagar innan det nya kommer på posten. Som en något lillgammal unge bestämde jag mig för att nåt straff ska jag ha för min virrighet: varsågod att gå om jag ska någonstans. ("Men Pippi, vem säger åt dig när du ska gå och lägga dig då?" "Det gör jag själv. Lyssnar jag inte, då säger jag till en gång till. Och lyssnar jag inte då - då säger jag till mig själv på skarpen: Pippi - nu går du och lägger dig!")
- Städat. Grundligt; alltså dammsugit, skurat och dammat.
Enbart för att se hårbollen deluxe a.k.a Fluffy ta ett varv runt lägenheten, skaka lite på sig (jag tror jag såg hur hon flinade först) och sen lyckats placera ut precis lika mycket hårtussar och kattsand precis överallt som innan. Sen nös hon - som kronan på verket.
- Gått väldigt mycket....
- Täckt mig själv med florsocker. Paketet liksom..ramlade ut ur skåpet...
Man gör vad man kan för att bli söt som socker.
- Kommit ihåg, och ringt till, pappa på hans födelsedag.
Nej, där finns egentligen ingen följdhistoria. Ville mest få med något jag faktiskt gjort rätt.
Och tänk - det är bara onsdag. Hur mycket mer ska jag inte hinna lyckas med innan veckan är slut?
Kommentarer
Trackback
