Vackert är vad det är.
Den är stor, den är skarp - den är uppe!
Min vackra fina TV sitter nu där den ska, mitt på väggen. Jag hade ringt in en händig karl (jag hade helt glömt att jag känner en sån), som dessutom är billig i drift. Tänk om alla hantverkare var villiga att göra ett jobb i utbyte mot lite mat, och när de får välja vad de ska äta säger de "Nåt som går snabbt. Korv och makaroner är gott." Fantastiskt!
Han klev in, öppnade kartongerna med tv och fäste, och började sedan muttra och svära lite. Vad som var problemet vet jag fortfarande inte riktigt, men tydligen löste han det. Han måttade, borrade och skruvade. Jag gillar inte det där med könsfördelning - varför är det alltid så att killarna ska bygga och skruva, och vi tjejer bara tittar på? Nej, det måste bli ett slut med sånt, så vi delade uppgifterna lika: han monterade TV'n och jag monterade fjärrkontrollen. (Batterierna skulle i.)
(Bonuspoäng till den som ser vilken film det är på TV)
Jag har en sida som är en skvätt elak, det ska erkännas. Den sidan skrattade lite när Niklas började borra och kattskrället flög iväg genom vardagsrummet, ungefär som om någon tänt ett tomtebloss i rumpan på henne, jäklar vad hon for! När jag sen såg hur hon i ren panik tryckte sig mot golvet i jakt efter någonstans att ta vägen där världen uppenbarligen inte höll på att gå sönder - då tyckte jag lite synd om henne. Så jag lyfte upp henne och gick in med henne i badrummet. Sen satt hon fast vid mig, när jag tyckte det var dags att släppa tog hon med sig halva min kofta. Där fick man för att man bryr sig.
Jag fick faktiskt igång TV'n själv. Micke ringde, och då talade jag stolt om vad jag lyckats med. "Nejmen ojdå, hur gick det till?" Då erkände jag att det inte var så svårt, på frågan om mamma hade klarat av det var svaret ett utan-tvekan-ja. Då är alltså inte ribban satt på den högsta nivån. Men jag klarade det, och att få igång DVD'n. Vi ska se om jag kan få igång PS2 också, så har jag ju min plugghelg färdig framför mig. Hrrm.
