ordpyttipanna

Ibland öveträffar jag till och med mig själv.
Förra veckan var jag och min klasskompis Jessica iväg och köpte en TV till mig. Jessica var med i egenskap av chaufför och allmän Morsa. (Förvisso inte min mamma, men har man barn har man tydligen en rätt att bestämma i alla materiella frågor - även om det gäller någon annan. Jag tror det har att göra med att man alltid är den som kör bilen.)
Kvar i bilen blev naturligtvis väggfästet till tv'n, eftersom det skulle vara för mycket begärt att komma ihåg en sådan sak. Den fick alltså en liten tur till Södertälje. Och egentligen, vem är jag att förneka det stackars väggfästet att se världen?
I måndags skulle Jessica ta med det till skolan - vilket hon glömde. Ingen skada skedd egentligen, detta medför bara att jag inte kan se på tv, vilket har visat sig vara skitbra en vecka innan en tenta.
Så idag kom jag till skolan, och Jessica pekar stolt på kartongen som står lutad mot stolen. Perfekt!

Fyra timmar senare är jag på väg hem och sitter och filosoferar om huruvida man kanske skulle ta och ringa den däringa Niklas som lovat att sätta upp tv'n åt mig, undrar om han har tid ikv....vänta nu, vart fan är kartongen? Helt plötsligt blir det uppenbart att jag inte tänkte så långt som till att ta med mig kartongen när jag lämnade rummet. Jag klappade bara Jessica på huvudet för att hon var så duktig och tog med den. Jäkla. Pappskalle. Om jag inte vore envis modell åsna skulle jag vänt och åkt tillbaks till skolan. Jag bedömde dock att jag inte har tid med det och hoppas på att den står kvar där imorgon förmiddag.

I övrigt måste jag dock säga att...tillvaron samarbetar, så att säga.
Jag har en tenta nästa vecka som jag ändå känner att jag har rätt bra koll på. En del pluggande ska jag absolut ägna mig åt, men sedvanlig tentaångest är det inte tal om.
Jag har införskaffat ett gymkort, som jag redan använt mig av och faktiskt har planer på att fortsätta begagna.
För några dagar sedan var jag inne på sajt som heter Grannar.se Jättepraktisk sida där man kan annonsera om man behöver hjälp med något, eller har hjälp att erbjuda. Jag la ut en annons om att jag helt klart kan hålla liv i en unge om det är någon som behöver passas eller så, och fick rätt många svar. På två dagar fick jag 20 svar...Den absolut första dock som jag skrev med verkade på alla sätt och vis vettig, och jag träffade dem igår. De har en glad - läs "tokful" - hund, och två barn på 3 och 6 år. De behöver lite hjälp med hämtning och lämning några dagar i veckan och lite sysselsättning och matlagning för kidsen. Förvånansvärt nog beskrev modern dem som "fantastiska" och "rara". Nähä? Den stora överraskningen kom dock när jag träffade ungarna - det verkar stämma !
De bad om en referens och fick då mejl-adress till min värdmamma i USA. De hade fått svar med en gång, och tydligen var vitsorden bra. De ringde mig i eftermiddags och sa "Som vi förstått av dina referenser bör vi engagera dig, annars kommer våra barn få en olycklig barndom?"
Jag kunde då bekräfta att det är helt korrekt uppfattat. Jag börjar nästa vecka :)

Jag håller tummarna för att det fortsätter såhär..att bara...funka :)