Hagga
Den här dagen har varit fantastisk. Sådär underbar en dag bara kan vara när man redan klockan åtta på morgonen ska försöka argumentera med en sex-åring huruvida han visst ska ta på sig ytterkläderna när jag ber honom göra så. Jag menar, visst, med allt krig och elände här i världen är det väl fullkomligt naturligt - för att inte säga självklart - att lägga en heldags energi och röstresurser på att gråta och skrika om täckbyxor. Och bli sen. Och göra mig arg. Det får man ju ha förståelse för.
Mina batterier fylldes på av kära, goa Cyréne över en frukost på söder, men eftersom hon samtidigt uppdaterade mig om läget med sin inte allt för friska mamma (som jag jobbat tillsammans med och saknar väldigt mycket), måste jag säga att jag ändå lämnade frukosten lätt i vemod.
Efter en fruktansvärt givande föreläsning om..ja, justdet,bravardeniallafall, åkte jag tillbaka till mina små favoritbarn. Ungar är ju faktiskt fantastiska, och de säger så kloka saker ibland. Innan jag hämtade Pelle på förskolan svängde jag förbi hemma och hämtade hunden. Det är en liten nakenhund, modell förstorad råtta, som måste knata runt i en liten overall hela tiden så fort hon går ut. När vi kom ut från skolan var det några andra barn som stod där och en liten flicka tittade på vår vovve med stora ögon, pekade på henne och sa: "Titta, den hunden har klippt sig jätte-jättemycket." Det är ett sätt att se på saken.
När vi sedan började gå kände sig Pelle tvungen att reda ut släktskapen av någon anledning, pekade på mig och sa bestämt till de andra barnen: "Det där är inte min mamma." Det var himla rart att han ville dela med sig, och jag svarade helt enkelt: "Pfft, nä, sån tur haru inte."
Innan vi avslutade kvällen spelade vi lite fotboll nere i källaren. Man försöker ju vara lite schysst mot gossen, så han inte ska känna sig helt underlägsen. Efter två minuters spelande började jag dock undra om det kanske kan vara så att jag helt enkelt inte är bättre än så. Bättre att låta det vara outforskat.
Jag åkte vidare till gymmet, för att åtminstone få ut något vettigt av dagen. Väl där när jag packar upp mina saker, står jag bara och stirrar ner i väskan. Nackdelen med när alla tröjor och linnen i garderoben är svarta, är att det är lätt att ta fel. Jag hade packat ned min t-shirt från pride-paraden i somras, när jag tillsammans med Jimmy bildade ordet "faghag".
Den här hade jag på gymmet:
Alltså...Nej, där tog nog orden slut för idag. Godnatt :)
Mina batterier fylldes på av kära, goa Cyréne över en frukost på söder, men eftersom hon samtidigt uppdaterade mig om läget med sin inte allt för friska mamma (som jag jobbat tillsammans med och saknar väldigt mycket), måste jag säga att jag ändå lämnade frukosten lätt i vemod.
Efter en fruktansvärt givande föreläsning om..ja, justdet,bravardeniallafall, åkte jag tillbaka till mina små favoritbarn. Ungar är ju faktiskt fantastiska, och de säger så kloka saker ibland. Innan jag hämtade Pelle på förskolan svängde jag förbi hemma och hämtade hunden. Det är en liten nakenhund, modell förstorad råtta, som måste knata runt i en liten overall hela tiden så fort hon går ut. När vi kom ut från skolan var det några andra barn som stod där och en liten flicka tittade på vår vovve med stora ögon, pekade på henne och sa: "Titta, den hunden har klippt sig jätte-jättemycket." Det är ett sätt att se på saken.
När vi sedan började gå kände sig Pelle tvungen att reda ut släktskapen av någon anledning, pekade på mig och sa bestämt till de andra barnen: "Det där är inte min mamma." Det var himla rart att han ville dela med sig, och jag svarade helt enkelt: "Pfft, nä, sån tur haru inte."
Innan vi avslutade kvällen spelade vi lite fotboll nere i källaren. Man försöker ju vara lite schysst mot gossen, så han inte ska känna sig helt underlägsen. Efter två minuters spelande började jag dock undra om det kanske kan vara så att jag helt enkelt inte är bättre än så. Bättre att låta det vara outforskat.
Jag åkte vidare till gymmet, för att åtminstone få ut något vettigt av dagen. Väl där när jag packar upp mina saker, står jag bara och stirrar ner i väskan. Nackdelen med när alla tröjor och linnen i garderoben är svarta, är att det är lätt att ta fel. Jag hade packat ned min t-shirt från pride-paraden i somras, när jag tillsammans med Jimmy bildade ordet "faghag".
Den här hade jag på gymmet:
Alltså...Nej, där tog nog orden slut för idag. Godnatt :)
Kommentarer
Trackback
