Jag har bara otur när jag tänker...

Smidig som vanligt började jag dagen. Jag skulle till ungarna för att få dem till dagis och förskola, och när jag klev in genom dörren var de redan uppe och påklädda. Helt fantastiskt tänkte jag, detta kan ju inte gå fel. För att sedan vara den snälla barnvakten som man riktigt ska tycka extra mycket om sa jag till Pelle "Det är okej, du behöver inte ha på dig täckbyxorna, det är så himla varmt ute, ta dem i ryggsäcken du." Det är ju inga problem - nära till skolan och plusgrader i plural, återigen: vad kan gå fel? Men - om vi nu för äventyrs skull skulle tänka steget längre, skulle man eventuellt kunna tänka sig ett litet problem. Att de där käcka plusgraderna skapat en isbana på gatorna täckt av vattenpölar stora som lilla bassängen i simhallen. Det är ju himla tur att han gick lugnt, sakta och försiktigt hela vägen.

"Wiiiee!! Man kan åka skridskor!! Titta på mig, jag kan glida!!" och undrar varför jag rynkade pannan så mycket. Jag talade om att jag var lite nervös, men han kunde inte för allt i världen förstå varför. Då talade jag om att jag var nervös för att han skulle trilla, sätta sig i vattnet och komma fram till skolan och se ut som att han kissat på sig. Tyvärr hade det inte den avskräckande effekt jag hade tänkt mig...

Väl framme i skolan letade jag fram ett par torra byxor bland hans extrakläder och bytte byxor på honom, för att kunna hänga upp de blöta i torkskåpet. Fröken kommer gående och säger på riktigt småskolefrökenvis: "Nejmen oj, vad har hänt här då?" (Jag hoppas ni ser framför er de hopslagna händerna också) Jag försökte se lite auktoritär ut och sa att det visst var nån som sa att Pelle inte behövde ha täckbyxorna på sig till skolan, fast det är så blött ute...Tjänstvillig som Pelle är med information tillstår han snabbt och högt med en stor gest åt mitt håll: "Det var hon!"
"Tack Pelle, jag tror hon förstod det...."
Sedan upplyste jag om att han nu kommer få ha täckbyxor på sig varje dag fram till sommaren och avlägsnade mig sedan.
Jag är en fantastisk barnvakt, visst är jag?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0