ordpyttipanna

I eftermiddags när jag satte mig på tunnelbanan för att åka hem, flyttade jag på några tidningar som låg på sätet. Som en riktig stockholmare satt jag sedan och tittade tomt framför mig och blicken hamnade på översta tidningen jag just flyttat på. Tidvis är jag en smula uppmärksam och tyckte att jag inte alls kände igen rubrikerna på framsidan - var det verkligen det här jag läste i morse? Börjar minnet bli så dåligt...Så plockade jag upp tidningen och konstaterade att nej - det var inte alls det jag läste i morse: tidningen var nämligen från 18 november 2010. Åhå, det förklarade genast saken. Först började jag fundera över hur fasen den hade hamnat där, men övergick ganska raskt till att läsa i den istället. Jag tänkte att det kunde vara jättespännande att tänka tillbaks litegrann, se vilka spännande händelser världen hade att rapportera om den 18 november 2010!

Resultat: Ingenting.

Det mest upphetsande var nog att Willys sålde Sia Gräddglass 3 för 25. MEN, det var en artikel som fick mig att börja fundera lite. Det var nämligen en artikel som handlade om bebisar. Tidigare hade de haft en artikel om bebisar som skulle lära sig att sova enligt Anna Wahlström-metoden (för den som har sett Solsidan är det samma metod som Mickan använder, när hon ska "buffa" barnet - det slutar med att hon måste åka till läkaren med en förstörd armbåge för att hon buffat så mycket) och detta var en uppföljning av hur det gick efteråt. Och tänka sig, både lilla Stella, lille Rune och lille Olof sover minsann som änglar hela nätterna nuförtiden. Men det var faktiskt inte alls poängen, utan låt oss backa bandet litegrann. Vad heter ungarna? Stella, Rune och Olof? Samtliga knoddar var vid artikelns tillkomst ca 8 månader gamla, hur tänkte egentligen deras föräldrar?

"Nej, alltså, vi kände att dagis inte riktigt passar oss - vi går direkt på syjunta och eftermiddagskaffe istället."

Jag vet att namn kommer igen och går i vågor, men vad är det för vansinnigt behov nyblivna föräldrar verkar ha dessa dagar av att döpa sina barn till något som är en hyllning till en mormorsmor? Och dessutom sällan till sin egen mormorsmor, utan bara något käckt man läst i en dödsannons någonstans. Jag menar inte att det är något fel på något av de där namnen (ja, utom Rune då kanske) men jag förstår bara inte riktigt. Visst, skrutten ser ut som ett russin vid födseln, men alltså; de slätar ut sig, jag lovar.

Jag trodde det var okej att tycka att vissa namn har gjort sitt. Men okej, jag ska inte vara sämre. Jag bestämmer härmed att min framtida förstfödde son ska döpas till Hagbard. Är han riktigt skrikig och jävlig blir det mellannamn Handfaste (den där barnklänningen jag sydde i högstadiet och har släpat runt på sen dess ska fortfarande på för övrigt). Jag råkar tycka det är viktigt att hylla vikingatiden.
Sen vill jag ju gärna ha en dotter också. Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump. Liksom, försök slå det om du kan.