Tjejer luktar alltid blommor
Jag tror inte de tycker om mig så mycket på the Phone House. Eftersom jag, efter att ha haft min telefon i säkert 10 dagar, lyckats krackelera plastskalet jag satte på baksidan, behövde jag helt enkelt ett nytt.
Jag knatade in hos de kära gossarna i Liljeholmen, och lyckades träffa på den av dem som faktiskt kan läsa. (Eller, det antar jag i alla fall - det var åtminstone inte han som sumpade min telefonbok åt mig.) På riktigt säljmanér frågade han om jag ville ha hjälp med något, och jag förklarade att jag är ett klantskaft som behöver ett nytt "fodral" till telefonen. Han ställde sig bredvid mig och började peta på några olika kartonger och pratade lite, sådär som man ska, när man är en bra säljare.
Den icke läskunnige uppenbarade sig dock kort därefter och då säger den första killen att "Kan du..hjälpa henne här, jag måste...gå" ungefär och avlägsnar sig kvickt. Jag förstod inte alls riktigt vad jag gjort, vilket analfabeten inte heller riktigt verkade göra, men han kom i alla fall fram till mig och frågade vad jag behövde hjälp med. Min vana trogen svarade jag sanningsenligt: "Ja, inte så mycket egentligen, jag tror han mest tröttnade på mig."
Men faktiskt; där står jag och tänker spendera pengar, och han vänder mig ryggen som en trasig strumpa - rådiss!
Jag kanske luktar illa?
Jag knatade in hos de kära gossarna i Liljeholmen, och lyckades träffa på den av dem som faktiskt kan läsa. (Eller, det antar jag i alla fall - det var åtminstone inte han som sumpade min telefonbok åt mig.) På riktigt säljmanér frågade han om jag ville ha hjälp med något, och jag förklarade att jag är ett klantskaft som behöver ett nytt "fodral" till telefonen. Han ställde sig bredvid mig och började peta på några olika kartonger och pratade lite, sådär som man ska, när man är en bra säljare.
Den icke läskunnige uppenbarade sig dock kort därefter och då säger den första killen att "Kan du..hjälpa henne här, jag måste...gå" ungefär och avlägsnar sig kvickt. Jag förstod inte alls riktigt vad jag gjort, vilket analfabeten inte heller riktigt verkade göra, men han kom i alla fall fram till mig och frågade vad jag behövde hjälp med. Min vana trogen svarade jag sanningsenligt: "Ja, inte så mycket egentligen, jag tror han mest tröttnade på mig."
Men faktiskt; där står jag och tänker spendera pengar, och han vänder mig ryggen som en trasig strumpa - rådiss!
Jag kanske luktar illa?
Kommentarer
Trackback
