ordpyttipanna

Jag är verkligen inte bra på det där med att sätta mig ned vid datorn för tillfället. Inte för längre stunder än vad det tar att uppdatera min status på facebook...
Men nu har jag en historia att berätta.
Såhär var det; i höstas hittade jag ett par converse i en jättefin färg som jag bestämde skulle bli mitt första par äkta converse. De var alldeles fint vinröda, jag hade aldrig sett sådana förut. Tyvärr fick min logiska (läs "vuxna") sida vinna, då vintern var på intågande och jag inte hade några vinterskor.
Nu bestämde jag att jag skulle få dem i födelsedagspresent av min kära mamma, vilket hon tyckte var en bra idé. Förra veckan gick jag för att köpa dem (lite i förtid), taggad till tusen - jag hade ju väntat länge.
I affären fanns de dock inte. På frågan om de vinröda skulle komma in igen fick jag veta att "Vi har beställt dem och om Converse har dem, så bör de komma snart". Varför har jag strukit under just de orden? Jo, för att de gör att det känns som att utgången av det hela blir väldigt tveksam.
Jag knatade vidare, svängde förbi alla Stadium och Intersport utan framgång, och gick sedan till Foot Locker. När jag pratade med en av tjejerna där om min framtida fotbeklädnad talade hon om att "Det är inte vinröda du vill ha, de heter oxblod, och är jäävligt svåra att få tag på". Sen tipsade hon mig om att gå till antingen NK eller Red Devil, de har tydligen stort utbud.

Jag cirkulerade runt NK ett varv innan jag hittade rätt avdelning. Där hade de också beställt skorna för framtiden och då började jag ge upp. De gråa var också fina och jag bad att få prova dem. De hade dem dock inte i storlek 40 som jag ville ha, utan 39,5. Jag provade dem men de kändes inte alls riktigt bra så jag gick vidare. Dagens äventyr började ta på mina krafter men jag gick vidare till mitt sista hopp: Red Devil. Väl där frågade jag om de hade "vinröda converse, fast egentligen heter de oxblod?" Killen bad mig kika mot skyltfönstret och se om färgen som hängde där var de jag ville ha. Det såg faktiskt ut som det, och jag var tvungen att upplysa om att "Om du har färgen jag vill ha - i den storlek jag vill ha - kanske jag gråter. Är det okej??" Han försäkrade mig att så var fallet eftersom det handlade om lyckotårar.
"Vilken storlek vill du ha då?"
"40."
"Jag har 39.5"
"...Fast vet du, nu är du faktiskt inte ens rolig."
......
"Får jag prova dem?"
Jag satt och tryckte i fötterna i dem när han kom gående och frågade "Hur går det?" Något ansträngt svarade jag att "Det....går...!" "Jag tror jag har en såg eller fil liggande här nånstans - vill du låna?" Jag bad att få återkomma.
Efter ett snabbt samtal till Palle där jag blev försäkrad om att man får köpa skor som är för små om de är riktigt, riktigt fina, bestämde jag mig för att slå till. De töjer sig.
Framme i kassan frågade tjejen rutinmässigt "Är det rätt storlek?" Då fick hon veta att "Det är den storlek som finns!!" De töjer sig.



Visst är de fina???? De klämde liksom bara lite på sidorna...Converse är faktiskt väldigt smala, till skillnad från mina fötter. De töjer sig.



Vad är då detta? Jo, det är skorna jag köpte idag på SkoPunkten. Haltande i strumplästen fram till disken kom jag, betalade för dem och när gossen tänkte lägga dem i en påse talade jag om att "Det är inte nödvändigt, du kan få klippa bort prislappen bara. Och så lägga dem här i påsen." och langade över mina fina Converse. I färgen oxblod.
Alltså, jag ger mig inte. De kommer töja sig.